Ravinerna mellan samhällsklasser

Något som jag ser har kommit upp för diskussion är de skillnader som finns mellan samhällsklasser, framför allt mellan yasai och takai. Ashika är strikt hierarkiskt och det syns inte minst på jätteskillnaden mellan yasai och takai, de "ärelösa" och "de ärofulla".

Denna skillnad ger en spänning, en edge, till spelet. Det kan kännas mer äkta, starkare, om en yasai inte kan tala till en takai hur som helst, om inte alla går runt och småbabblar hur som helst med varandra. Epiken blir större, en hemlig intrig mellan en yasai och en takai blir verkligen på blodigt allvar. De stora hierarkiska skillnaderna skapar en komplexitet kring hur man skall bete sig mot varandra som ger spelet en intressant touch. Motiveringarna blir också starkare, det är ingen liten grej att gå från yagi till yagushi, från burakumin till usagi, det är verkligen det största som kan hända i ens liv!

Samtidigt så blir hierarkierna hämmande för spelet. Detta inser alla som satt sig in i det som teatervärlden kallar "statusspel". En del spel blir inte av, för att två spelare står för långt ifrån varandra i status. Personer och grupper kan stängas ute från spel för att de har för låg (eller hög!) status - se bara på takaigruppen på det yasaiorienterade förra lajvet! Om man gör en kampanjdel med fokus på takai, så kan det istället bli yasai som stängs ute från möten, fester och huvudintriger.

Så detta ger oss frågorna:
1. Vilka kontaktytor kan man skapa mellan olika samhällsklasser, olika ranger?
2. Hur många/stora kontaktytor är önskvärt?

På fråga 1 så utgör Emmas förslag om téstuga ett alternativ, en annan redan befintlig kontaktyta är de all-ashikanska årliga monsunfesten då folk bryter alla konventioner och dräller runt hur som helst. Kan man tänka sig att ha téstugor, sakéstugor, fester, badhus eller liknande där man för ett tillfälle umgås över klassgränser? Vilka andra kontaktytor är möjliga? Vilka roller kan funka för att minska avstånden (t ex shijin?) Och vad kan iscensättas praktiskt på ett lajv? Knappast en monsunfest i en stad i Hantashi. Bara en téstuga skulle bli svårt nog, inte minst för årets lajv.

I mitt tycke är klasskillnaderna på Ashika något som gör det så spännande - här är ingen vanlig lajvadel. Takaierna var för mig som andra varelser, konstigare än vilka alver som helst nästan - och det var verkligen en upplevelse att förstå hur annorlunda de var. Tänk vilka gigantiska barriärer människor bygger upp genom traditioner...

Nog med flum. Jag är fortfarande för att testugor/sakéstugor osv. skulle kunna fungera som neutralare mark. Kanske är det till och med så tokigt att detta bara gäller när mörkret ligger på? Det skulle kanske kunna bli intressant.

Ett annat alternativ som vi ju diskuterade på årsmötet var att låta det vara religiöst bundet - då kanske det skulle väga ännu tyngre. Att det till exempel finns en religiös plats i närheten där alla är "lika". Dock så tror jag att tradition kan väga lika tungt som religion för ashikaner (vad är skillnaden liksom Wink

) så jag tror att båda funkar fint. Valet ligger kanske snarare mellan var det blir bäst spel av att ha den här neutrala zonen.

Jag tror att en allmän plats av något slag vore att föredra som neutral mark. Då får man större chans till random-spel, alltså att man bara råkar stöta på någon som man kan prata med.

What say ye?

Bump!
Det här är ytterst relevant till kommande lajv. Vad tycker ni andra? Smile

Jag är helt med i det Emma sade. Har aldrig varit med om så fascinerande "statusspel" eller snarare klasspel, som på Ashika. Yasai var underliga varelser, samtidigt som vi hade takai som ändå upptagits därifrån, som att takai var nästa steg på väg mot att bli sosen. De fanns omkring en, inte som möbler utan som levande varelser, tänkande och existerande, och ändå... var de inte av särskild inverkan på ens eget liv. Det är som Emma skriver, de var helt annorlunda än oss, och vi filosoferade över hur de fungerade någon gång, med olika infallsvinklar på hur det kunde komma sig att de levde som de gjorde, och om det fanns något djupare bakom det, och vad som var annorlunda.
Det var oerhört fascinerande, oerhört spännande att spela mot och med, och jag personligen vill inte sudda ut gränserna som fanns då, för mycket.

Men téhuset ger onekligen en öppning för att umgås på ett annat vis. Det kanske inte är helt nödvändigt att en faller till marken varje gång en takai ser åt ens håll, utan det må nog räcka om det sker en gång, när de anländer och kommer in - par example. En kanske vet, dessutom, att på ett tehus kan en få se hur "de andra" uppför sig, höra dem, litet mer intimt än annars... och nyfikenhet är litet av ett personlighetsdrag hos iaf takai från okiyan i grönt.

Att se det bara från takais synvinkel är dessutom litet hämmande. "Vi" är färre rent naturligt, och finns det några som kan komma att sitta ensamma utan mycket sällskap, är det vi. En har inte roligare på lajv än en ser till att ha det, så vad skulle kunna göra, att en takai talar med en yasai? Finns det någon sorts okej i att fråga om deras liv? Det finns säker någon form av "antropolog"-inriktade kizoku... eller? Och vad skulle kunna få en yasai att tala med en takai?
Eller finns det ritualer att observera på téhus - en förväntas, punkt slut (pga tradition, andar, respekt or whatnot), tala med sin bordsgranne, eller de andra, då, "alla njuter av téets konst" och det knyter en samman över klassgränser? En behöver inte prata som om det vore gamla vänner, men ett par artighetsfraser är inpräntade i varje ashikan, vem det än gäller (en är faktiskt ashikan, och inte barbarisk sabakit, och då GÖR en bara så) - "En hoppas ert té är smakligt." "Likaså ert." Och därifrån, kanske fortsätta, om en känner för det, med, "Jag föredrar det gröna." varpå den andra om hen önskar fortsätta diskussionen, kan svara vad hen föredrar, och fråga varför, eller vart den andre druckit det bästa gröna téet, men om en inte vill det, helt enkelt nickar. En får inte ignorera varandra, då det är höjden av oartighet, både mot varandra och mot andarna och mot "anden i téet", om man säger så, dvs hela institutionen té, téhus, téhusägare osv.

Vad säger folk?

_________________
/Elenaria ni Aesin (aka Amanda) aka Oowara Hayana

"Those who cling to life die
those who defy death live." /Uesugi Kenshin

Elenaria wrote:

Eller finns det ritualer att observera på téhus - en förväntas, punkt slut (pga tradition, andar, respekt or whatnot), tala med sin bordsgranne, eller de andra, då, "alla njuter av téets konst" och det knyter en samman över klassgränser? En behöver inte prata som om det vore gamla vänner, men ett par artighetsfraser är inpräntade i varje ashikan, vem det än gäller (en är faktiskt ashikan, och inte barbarisk sabakit, och då GÖR en bara så) - "En hoppas ert té är smakligt." "Likaså ert." Och därifrån, kanske fortsätta, om en känner för det, med, "Jag föredrar det gröna." varpå den andra om hen önskar fortsätta diskussionen, kan svara vad hen föredrar, och fråga varför, eller vart den andre druckit det bästa gröna téet, men om en inte vill det, helt enkelt nickar. En får inte ignorera varandra, då det är höjden av oartighet, både mot varandra och mot andarna och mot "anden i téet", om man säger så, dvs hela institutionen té, téhus, téhusägare osv.

Vad säger folk?

Det här förslaget gillar jag väldigt mycket. Jag har själv tänkt mig, eller hoppats på en stark andenärvaro i tehuset.
Jag kan också tänka mig att det kommer och går så pass mycket folk av olika rang till och från tehuset att det helt enkelt inte är praktiskt att alla yasai skall fall på knä varje ång en takai träder in (inte minst för oss yasai som faktiskt jobbar där!). Och att det utifrån detta har skapats en tradition med svagare klasskillnader.
En kan tänka sig intressanta situationer både i och stax utanför tehuset. En yasai möter en takai, båda är påväg in i tehuset. Yasai faller på knä av vördnad och låter takai gå in före. Väl inne finns endast ett bord ledigt och då båda får slå sig ned sida vid sida med sitt te. I det tillfället kanske det räcker för yasai med en bugning och sänkt blick som tecken nog på den vördnad hen bör visa en takai. Men samtal liknande det Elenaria föreslog äger rum över alla klasskillnader.

Jag håller med, det låter awesome. Dessutom är det troligt att en sån här tradition skulle uppkomma, tycker jag. Vad säger ni andra arr, ska vi skriva under på det här? Alltså i korthet att:

* Det är oartigt att som gäst inte konversera med andra i testugan, oavsett rang och relation.
* Att bryta mot detta kan dessutom vara att förolämpa både de inblandade andarna, tehusets ägare, konceptet te och traditioner.

Finns det några andra allmänna artighetsregler som kan vara intressanta? Gärna sådana som kan ge spel och som är olika i olika landsändar/för yasai och takai.
Typ i stil med:

* En takai sitter aldrig lutad mot bordet på något sätt, eftersom det är slafsigt och sluskigt. För yasai är det ett tecken på överlägsenhet, man visar att man "äger stället", som att man har kontroll över situationen och har rätt att vara här. Som att lägga fötterna på vardagsrumsbordet fast artighetsmässigt gångbart.

* I Niigata skålar man med te, en urgammal tradition som har spridit sig till yasaier överallt men inte till takaierna i Fukushi. För Kanzumefolk är det otänkbart sluskigt.

Om det blir lite avancerat kan vi köra en snabb "Så Här Beter Du Dig På Ashikanska Tehus 101" på förberedelsedagen. Wink

Vad tycker ni? Fler idéer? Tehuset kommer ju vara en naturlig mötesplats, så ju mer "gratis" spel vi kan skaffa dit i förväg, desto lättare får vi det på lajvet.

BraveBraveSirEmma wrote:

Jag håller med, det låter awesome. Dessutom är det troligt att en sån här tradition skulle uppkomma, tycker jag. Vad säger ni andra arr, ska vi skriva under på det här? Alltså i korthet att:

* Det är oartigt att som gäst inte konversera med andra i testugan, oavsett rang och relation.
* Att bryta mot detta kan dessutom vara att förolämpa både de inblandade andarna, tehusets ägare, konceptet te och traditioner.

Finns det några andra allmänna artighetsregler som kan vara intressanta? Gärna sådana som kan ge spel och som är olika i olika landsändar/för yasai och takai.
Typ i stil med:

* En takai sitter aldrig lutad mot bordet på något sätt, eftersom det är slafsigt och sluskigt. För yasai är det ett tecken på överlägsenhet, man visar att man "äger stället", som att man har kontroll över situationen och har rätt att vara här. Som att lägga fötterna på vardagsrumsbordet fast artighetsmässigt gångbart.

* I Niigata skålar man med te, en urgammal tradition som har spridit sig till yasaier överallt men inte till takaierna i Fukushi. För Kanzumefolk är det otänkbart sluskigt.

Om det blir lite avancerat kan vi köra en snabb "Så Här Beter Du Dig På Ashikanska Tehus 101" på förberedelsedagen. Wink

Vad tycker ni? Fler idéer? Tehuset kommer ju vara en naturlig mötesplats, så ju mer "gratis" spel vi kan skaffa dit i förväg, desto lättare får vi det på lajvet.

Jag kan definitivt tänka mig att skriva under på det här. Tycker det låter jättebra alltihop.

_________________
/Kristian - arrangör och webyagushi
kristian@ashika.info
031-16 80 72