Vikskärms-dans

Ett förslag som kommit fram i arr-gruppen är att ha med vikskärms-dans, en idé vi just utvecklat.

I skydd bakom en vikskärm med halvtransparent tyg så sitter en "dansare" och utför en, med ashikanska mått mätt, utmanande sensuell dans. Kan t ex klä av sig litegrann och visa nacken. Dansaren syns otydligt som konturer genom skärmen, eller som en skugggestalt om det är mörkt och man har starkt ljus bakom (lajvet är på årets näst ljusaste helg, så snarast det förstnämnda...)

EDIT: Kan förstås vara alla möjliga sorters skådespel, som Amanda väl belyser nedan, jag tog bara ett kontroversiellt exempel...

Detta skulle vara ett sätt att ha med något snuskigt och lite kontroversiellt, eller i alla fall hysch-pysch, utan att det behöver bli besvärligt off. Tänk t ex om en hög yagushi blir avslöjad där...

Danserna är tänkta att organiseras och utföras av yasaigruppen.

Vi har redan några intresserade av att spela i denna grupp. En förutsättning är att vi får lika många manliga som kvinnliga dansare, så det inte blir det könsstereotypa "en pimp och hans tjejer".

Kommentarer/idéer?

Last edited by Erik on Fri, 12/03 2010 - 11:51; edited 1 time in total

Det är förstås de berömda ashikanska "skuggskärmsdansarna" som det talas om! Dansen utvecklades i Hantashi, och består oftast av en eller två dansare som medelst dans, spelar upp en historia. Förnäma kizoku både skriver och utför dylikt, även om det inte är en av de största konstarterna. Det är en gammal konstart (förstås) som har sitt ursprung hos det som skulle bli den lägre klassen (yasai). Där spelades alla möjliga historier, både mer jordnära sagor, äventyrshistorier, legender och så mer romantiska saker upp, men i takais version är det ofta kärlekshistorier eller rent ut erotiska skådespel.

Det är populärt bland andra än de kizoku som valt det som konstart; både senshi och kizoku ryktas befinna sig bakom skärmarna ibland! Ingen är egentligen officiellt förbjuden, och många är de som tar sig en tur bakom skärmen ibland. Det är ett oerhört tacksamt skvallerämne, men bra dansare och högt uppsatta får en sorts osynlig respekt för saken - tills de blir påkomna, då det naturligtvis oftast är stor skandal.

I sällsynta fall blir det dock tvärtom, som i fallet med blahabla Toshiyuki, en yagushi av okiya yadayada. Hen var mycket förtjust i skuggdans sedan unga år, och hens uppträdanden var allmänt uppskattade - "alla" visste vem det var, men låtsades som ingenting. Och en del besökare, som INTE visste vem det var, fascinerades av hens fantastiska dans och inlevelse och skådespeleri. Ryktet spred sig, och fler kom för att se på denna dansare. En rivaliserande okiya trodde sig ha tagit reda på vem det var, och arrangerade ett snöpligt slut på skådespelet - under en "hemlig" föreställning med trettiotalet högt uppsatta besökare, rasade skärmen, något som inte skall kunna hända. Shinobis inblandning misstänktes men bekräftades förstås aldrig. Framför de generade besökarna, stod Toshiyuki, med ryggen till. Armen utsträckt med en solfjäder, just urkliven sina geta, och kimono avslöjandes en axel och god del av nacken! Obin var, som tur var, ordentligt knuten. Sagan som spelades var "Nåntingnånting", som sedermera blev omåttligt populär. Toshiyuki, senshi som hen var, stelnade till i en perfekt pose, tillät sig att beundras, innan hen sedan fortsatte, en något modifierad version av skuggdansen, till dess slut. Med sin nakna rygg mot publiken bugade hen, och skred med perfekt värdighet av scenen.
Det som kunde ha blivit hens fall, blev en övergång till att vara en av de mest aktade kizoku inom sin konstart, så berömd att hen flyttade till huvudstaden och uppträdde för Midoriya och Kaji.

För yasai är det en mycket större sak, och mer accepterad. En god yasai-dansare kommer att få både officiell och inofficiell respekt, och det har hänt att såväl yasai som takai (som naturligtvis inte kan hålla nyfikna näsor i styr) förälskat sig i dansare utan att någonsin sett dem på riktigt. Det är en inte försumbar del av skickliga yasai som erbjudits (och sedan nekat, eller accepterat) att bli upptagna i okiya som kizoku, för sina förmågor. Många historier kan utspelas bakom skärmarna, ibland med upp till sex-sju dansare, om inte fler, och överdrivna attribut används för att en skall kunna urskilja vem som är vem. Den historiska shijin Yorihiros väg till upplysning, komedin om risfältsbråket, den mystiska historien om Takehime, barnet som hittades i bambudungen, och så förstås den stora älskaren Mori och hens äventyr, är alla populära skådespel.

Det finns vissa runtresande skuggdansare bland yasai, om än det är klart vanligare, att det är lokalt boende som utför det. Där takai prompt måste skriva ned saker, finner man hos yasai att historierna vandrar ändå, och bevaras.

...och så vidare.
Ja. Så går det när fantasin griper tag! Det var en kul idé i grunden i vilket fall som helst. Jag, jag bara svamlade det jag kom på.

_________________
/Elenaria ni Aesin (aka Amanda) aka Oowara Hayana

"Those who cling to life die
those who defy death live." /Uesugi Kenshin

Jag gillar ditt svammel! (dagens citat)

Okiyan Yadayada är idag en av de förnämligaste i Hantashi men har blivit ökänt för sin nedlåtande attityd och bakåtsträvande (till och med för att vara ashikansk!) och fyrkantiga stil. Toshiyuki-sama lever fortfarande men har blivit dundergammal och dragit sig undan till en privat residens i bergen på gränsen mot Niigata.

Hihihi, mycket bra!

_________________
/Kristian - arrangör och webyagushi
kristian@ashika.info
031-16 80 72

Om nu inte Toshiyuki rentav sedan minst tio år är död och begravd. Och okiyan glatt hedrar hens sosen Smile

Använd svamlet om det är användbart!

_________________
/Elenaria ni Aesin (aka Amanda) aka Oowara Hayana

"Those who cling to life die
those who defy death live." /Uesugi Kenshin

*wind back* ...och grundaren Toshiyuki-sama hittades för tolv år sedan död, liggandes bakom en vikskärm med ena axeln blottad, i sin privata residens upp i bergen. Hens sosen hedras och tillbes (rådfrågas) nu friskt, inte bara av okiyan Yadayada utan även av andra som sysslar med samma konstform. Det råder dock en del bråk kring detta, för Toshiyuki-sama skall enligt vissa källor ha sagt inför sin död att hen var så besviken på sin egen okiya att hen skulle hjälpa alla utom den som sosen. Detta är förstås för pinsamt för Yadayada att erkänna och de viftar undan allt sådant prat som elaka och ogrundade rykten.